19 februari 2012

Den tunna volymen


Jag gillar tunna böcker. Mellan 100-180 sidor är mitt ideal. Jag läser förvisso tjockare böcker också, men jag föredrar tunna. Några av mina absoluta favoritböcker är korta: Hjalmar Söderbergs "Doktor Glas", Muriel Sparks "The Prime of miss Jean Brodie", Björn Runeborgs "Dag". Det är fascinerande med författare som kan uttrycka mycket med små medel, det finns en elegans i det. Och det retar livet ur mig att vissa anser att en boks omfång också är ett tecken på god kvalitet, både bokens och författarens. Jag avskyr recensenter som t ex skriver "400 sidor av hjärtskärande ångest...blabla", för 400 sidor säger mig ingenting mer än att det är många sidor. Det är ärligt talat detsamma med film. alltför många plottwists och sidospår gör att jag alltid börjar misstänka att de egentligen inte har en story att berätta, att det inte finns något under allt bjäfs.

Vad säger ni, mina kära läsare? Föredrar ni långa eller korta alster?
Om ni vill ha mer läsning om tunna volymers behag så rekommenderar jag denna artikel ur The Guardian.

Inga kommentarer: