6 mars 2012

Introvert

Jag är introvert. Det har jag alltid varit. Det kommer jag alltid att vara. Jag gillar att vara för mig själv, jag tycker om lugn och ro, jag tycker om att tänka, jag är tyst. Jag föredrar små grupper av människor framför stora. Under hela min skoltid fick jag höra att jag måste våga prata mer och muntliga framställningar var mardrömmar. Och det blir inte bättre efter skolan, hela vårt samhälle premierar den som skriker högst, den som tar för sig mest, den som inte tyst väntar på sin tur.
Så därför blev jag överlycklig när jag råkade fastna framför Susan Cains Tedtalk "The Power of introverts" där hon propagerar för att man bör låta introverta få lov att vara introverta.Se den! Vare sig du är introvert eller inte.








2 kommentarer:

Bonnen sa...

Läste inlägget om blyghet, känner igen mig en del. Tyvärr är det fortfarande som i skolan på min arbetsplats: den som skriker högst får bäst lön och skickas uppåt till chefspositioner. De som sitter tysta men jobbar hårt och drar in väldigt stora pengar till företaget kan ha löner som är på lägsta nivån. Och de som verkligen lyssnar på andra och låter andra prata till punkt och tar vara på allas egenskaper får inte chefspositionerna, trots att de skulle passa bättre än de som bara babblar och aldrig lyssnar på andra. Detta trots alla kurser i ledarskap och kurser för att motverka utanförskap och kurser i jämställdhet. Tyvärr är det ingen skillnad i inställning före och efter kurserna.

Breathless sa...

Det där är deprimerande, men ack så välbekant. Det är väl så att om man en gång har blivit itutad sig att det är bättre att vara extrovert än introvert så belönar man det extroverta beteendet utan att fundera på varför. Man har helt enkelt fått lära sig att det är extroverta som jobbar bäst och mest effektivt. Sorgligt att man inte tar sig tid att titta på de faktiska arbetsinsatserna...